Vælkommen till småland

Jag ligger vaken, det ær tidigt på morgonen. Jag ligger och ser på gardinen som fladdrar i den stilla morgon brisen, solen sænder små ljusglimtar gjenom glippan i gardinen.

Det ær tyst, det enda som hørs ær dina stilla andetag.

Du ær så vacker dær du ligger, din sommarbruna kropp mot det vita bommulls lakanet.

Jag motstår frestelsen vid att røra vid dig, det ær førsta morgonen på semestern, førsta morgonen på sommar torpet, och den vill jag njuta i min ensamhet.

Stilla glider jag ur sængen, mina nakna føtter træffar det kalla trægolvet, stilla skrider jag øver golvet och ut i det lilla kjøket.

Jag tænder eld i vedspisen og sætte en kjele med vatten på kokplattan.

Førsiktigt øppnar jag ytterdørren den knarrar sin gjælla klagosång.

Stilla sætter mig på trappan och ser ut øver det smålændska landskapet.

Solen som  dansar mellan bjørkarnas stolta løvverk, doften av furu i morgonsol som blandar sig med doften av duggtynget ængsgræs, detta græs som egentligen skulle ha varit slått før længe sedan.

Långt borta råmar en ko og kobjællorna spelar en sommar symfoni.

Jag tar ett djup andetag och bara njuter av sommarens vackra skådespel.

Jag væcks ut av mina dagdrømmar nær du pløtsligt kommer ut på trappen, i dina hænder håller du två koppar med kamomillte, du kysser mig på huvudet och ræcker mig en kopp.

Stilla glider du ned vid min sida på trappen av ølændsk natursten,dær stilla sitter vi sida vid sida och låter sommaren fånga oss in i sitt vackra skådespel.